söndag 11 juli 2010

Snart 72 timmar

Inser att jag sovit utan större problem än en irriterande mygga... stor framgång. Idag är kanske dagen då allt vänder? Jag tror det.
Fortsätter att ta alla piller på minuten då jag inte vågar chansa, men ändå. Känslan av lugnet är bra. Det blev inte långa stunder av sömn i sträck, men det blev sömn och plötsligt känner jag en oerhörd trötthet av det, av att inte fått sova ordentligt. Av all anspänning som accumulerat sig alla dessa dagar, och dagarna innan.
Duschade igår, en helt obeskrivligt skön känsla och kollade därefter fotboll.
Med maten är det sisådär. Hunger har jag inte, inget smakar men jag försöker tappert tugga i mig lite ändå, säger bara "hallå höftben! - var har ni varit förut?".

Dagens plan är att lura sonen att vattna mina blommor eller så kanske jag får ihop det med nån slags stol och vattnar själv? Det ska bli ännu varmare idag sägs det. Ev solstol i skuggan känns inte helt oöverstigligt heller.
Yours Truly

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar