Its not over...

Ger tydligen aldrig upp detta bloggande men här kommer viktig info.
Har ju irriterat mig på att jag tycker knölen återkommit, dock utan smärta, på foten.
Åkte således förbi kliniken oanmäld för att chansa om det fanns en läkare att visa upp den för och höra. Fanns inte. Men syrran i receptionen upplyste mig om följande:
1) det är ingen skönhetsoperation (som o. Jag inte visste det)
2) det tar ett år för foten att återhämta sig
3) när man börjar använda skor igen "återgår" stortån till en del tillbaka till det läge den hade innan, fast inte lika mycket och utan smärta.
Tänk vad smarta de hade varit om de hade upplyst om detta INNAN!!! Eller var de rädda för att skrämma bort patienter?
Två kompisar har gjort detta. De har helt raka stortår. Min är fortfarande lite sned. Det är skit tycker jag. Trösten är att den inte gör ont. Jag håller fast vid den tanken.
Yours truly

Bye bye bloggen!

9 veckor idag - det finns inte mer att tillägga kring detta.
Jag har läkt väl, jag kan göra det mesta, det är knappt svullet och jag känner knappt av operationen längre.
Under hösten/vintern kommer jag ta ställning till om jag tänker operera ut skruven eller inte. Vad som väger för är att jag tror att tån med skruv är och förblir stelare med skruv men tanken på att nån ska in och rota i foten igen... aj-aj-aj säger jag bara.
jag kan fortfarande återkalla de tre förskräckliga dagarna i början och det vill jag INTE uppleva igen. Klart att en skruvborttagning inte går att jämföra med en operation. Men ändå.
Behöver jag inte så kanske jag inte borde.
Nåja, blir det så, kommer det fler blogginlägg. Annars är detta det sista.
Du som följt och funderar på att själv operera dig - tack för visat intresse, hoppas mina ord har hjälpt dig på vägen :)

Yours Truly

8 veckor

Regnet vräker ner över Stockholm. Började precis när jag skulle öppna ytterdörren och ta mig till cykeln för att åka ut på en del ärenden. Så blev det inte.
Konstaterar att det nu gått 8 veckor sedan ingreppet. 8 veckor!!! Fatta!
Nu är jag uppe och "skuttar" som förut - släppte alla träningshämningar från och med i måndags, idag körde jag mitt första box-pass. Det var som om tiden stått still.
Nåja, inga knäböj med extra vikter i och för sig, vill inte belasta med tyngd mer än nödvändigt men allt annat fungerar. Fan vad det känns bra.
Tränare Martin påminde mig om samtalet vi hade veckan innan ingreppet - "ge det ett halvår och sedan blir du bra". Det tog 7 veckor. OK - 8 veckor då. Några små små krämpor har jag kvar men i stor gör det knappast ont överhuvudtaget.
Har ju i och för sig inte införskaffat några högklackade skor - men känner jag migsjälv rätt så är det inte halluxen som stoppar mig från det. Har väl aldrig varit så där vrålintresserad av just den typen av skor heller för den delen. Kanske hade varit kul. Nåja, det återstår att se. jag har tiden framför mig vad det beträffar.

Min nästa fundering gäller: kommer jag att kunna köra kick-boxning inom kort?? Står jag på vänsterfoten har jag bra balans - inga problem - men är det så begåvat att drämma till högerfoten i hårda mitsar? Står jag på högerfoten har jag mkt sämre balans och kommer med säkerhet ha svårt att drämma till vänsterfoten i mitsen? Vilket dilemma!

Kör fortfarande med kirurgtejp kring hallux och in mellan stortå och den som kommer därefter (vet tusan inte vad den heter - pektå?) för att separera dem - stortån har en tendens till att vilja dra sig in mot pektån, nu håller den sig still och svullnar nästan inte alls.

Det fortsätter att regna - det blir således ingen cykeltur. Skit.

Yours truly