Regnet vräker ner över Stockholm. Började precis när jag skulle öppna ytterdörren och ta mig till cykeln för att åka ut på en del ärenden. Så blev det inte.
Konstaterar att det nu gått 8 veckor sedan ingreppet. 8 veckor!!! Fatta!
Nu är jag uppe och "skuttar" som förut - släppte alla träningshämningar från och med i måndags, idag körde jag mitt första box-pass. Det var som om tiden stått still.
Nåja, inga knäböj med extra vikter i och för sig, vill inte belasta med tyngd mer än nödvändigt men allt annat fungerar. Fan vad det känns bra.
Tränare Martin påminde mig om samtalet vi hade veckan innan ingreppet - "ge det ett halvår och sedan blir du bra". Det tog 7 veckor. OK - 8 veckor då. Några små små krämpor har jag kvar men i stor gör det knappast ont överhuvudtaget.
Har ju i och för sig inte införskaffat några högklackade skor - men känner jag migsjälv rätt så är det inte halluxen som stoppar mig från det. Har väl aldrig varit så där vrålintresserad av just den typen av skor heller för den delen. Kanske hade varit kul. Nåja, det återstår att se. jag har tiden framför mig vad det beträffar.
Min nästa fundering gäller: kommer jag att kunna köra kick-boxning inom kort?? Står jag på vänsterfoten har jag bra balans - inga problem - men är det så begåvat att drämma till högerfoten i hårda mitsar? Står jag på högerfoten har jag mkt sämre balans och kommer med säkerhet ha svårt att drämma till vänsterfoten i mitsen? Vilket dilemma!
Kör fortfarande med kirurgtejp kring hallux och in mellan stortå och den som kommer därefter (vet tusan inte vad den heter - pektå?) för att separera dem - stortån har en tendens till att vilja dra sig in mot pektån, nu håller den sig still och svullnar nästan inte alls.
Det fortsätter att regna - det blir således ingen cykeltur. Skit.
Yours truly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar