Manolo Blahnik

Har alltid älskat skor, inte nödvändigtvis högklackat - de har alltid varit för obekvämt mestadels.

Nu gör jag inget annat än hallucinerar om skor. Främst hallucinerar jag om knark just nu och skriver gör jag för att få tiden att gå.
Hur lång tid kan det ta från apoteket och hit???
Skor i alla fall... undrar om jag inte ska slå mig lös på ett par äkta Manolo Blahnik när det blir läge för det? Dyra, djävla högklackade dojor att bara gliiiida omkring i! Va! Det vore något - från foträtt med ortopediska inlägg till Manolo Blahnik. Ytterlighet till ytterlighet.
Men då börjar säkert den andra tådjäveln att bråka.

Har haft en chattdiskussion med älskade brorsdotter om hur man dekorerar discodojan bäst. Fick förslag på benvärmare att dra över. Andra förslag har varit att brodera. Själv funderar jag på presentrosetter i olika färger - kan man lättare variera med färg till kläder.

ytterligare förslag?
Om någon som inte opererat sig funderar på det och läser detta och känner sig avskräckt. Det förstår jag. Men det är övergående och när jag kommer ur knarkdimman och smärtdimman är jag övertygad om att detta är helt rätt. Det gäller bara att stå ut. Min bästa egenskap.
Tålamod.
Funderar på att byta ut mitt mellannamn Elisabeth till tålamod. Undrar om man får det. Antagligen inte.
Yours truly