Tiden rinner iväg och nu har fem veckor passerat, ytterligare en återstår innan jag ska vara helt till aka. Det enligt vetenskapen. Inte enligt Hallux, eller mig heller för den delen.
Vi är dock åter och livet håller på att anta "normala" former; jag jobbar igen ( har stillasittande jobb så det är ok), flänger runt hemma och beter mig i möjligaste mån som innan.
I måndags körde jag mitt första träningspass, sittande styrketräning! Ha ha, allt går bara man vill. Fick duktig träni gsvärk i bröstmuskulaturen. Skönt. Foten blev väl en aning mer svullen på kvällen, men inte nämnvärt. Idag ska jag på igen.
Steglängden och gånghastigheten har ökat något. Jag går oerhört mkt bättre med gymnastikskor på än med ballerinaskor. Inger är nytt under solen...
Set-back...
Igår såg jag svarta fläckar på köksgolvet, tog mig långsamt ner på knä för att gnugga bort dem, en gå g färdig så skuttar jag upp, sätter i bägge främre trampdynorna och .... Ja resten är historia. Det gjorde så infernaliskt ont! Hallux svullnade upp duktigt och jag satt med foten högt resten av dagen. Lite prinskorvskänsla över den. Det verkar dock ha lagt sig.
Jag tycker fortfarande inte att jag ser någon större skillnad mot tidigare, maken tycker jag är fånig "viktigast är väl att smärtan i leden försvunnit". men det vet jag ju inte än eftersom en del av operationssmärtan, eller snarare sviterna av operationen, fortfarande kvarstår. Tycker därför att jag åtminstone hade kunnat få glädja mig åt en knölfri fot. Eller hur?
Yours truly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar